Olika sätt att låna till bil

av | 7 juni, 2016

För de allra flesta är ett bilköp en stor affär, och de allra flesta behöver ta någon typ av lån för att kunna genomföra affären. Som en grundregel gäller att man får låna högst 80 % av bilens värde i ett billån, resterade 20 % måste betalas kontant. Om man använder sin befintliga bil som inbyte har den förhoppningsvis ett värde som täcker dessa 20 %, och skulle det inte vara så då har bilbranschen tagit fram ”kreativa” lösningar.

Billån

Praktiskt taget alla bilhandlare kan i dag erbjuda ett billån, det vill säga ett lån som täcker upp till de 80 % av värdet som är satt som gräns. Dessa lån har relativt hög ränta, och för att få ett billån måste man uppfylla vanliga bankkrav, det vill säga vara över 18 år, svensk medborgare och ha fast inkomst samt inga betalningsanmärkningar. För den som inte kan få fram resterande 20 % hjälper de flesta bilhandlare till med ytterligare ett lån i ett helt annat kreditinstitut. Detta lån har oftast betydligt högre ränta. Med den här konstruktionen kan ju bilhandeln sälja en bil helt utan kontantinsats. Normalt sett utgör bilen ingen pant för lånen, utan bilen ägs helt av låntagaren. Det gör att bilägaren till exempel kan sälja bilen innan lånet är helt återbetalt.

Avbetalning

Avbetalning har använts flitigt tidigare, men är numera mindre vanligt. Principen är att när man köper bilen så blir man skyldig bilhandlaren hela summan, och den avbetalar man månadsvis under några år framåt. Ett sådant köp kräver ingen kontantinsats, men å andra sidan har man inte full äganderätt till bilen förrän skulden är helt betald. Man kan till exempel inte sälja bilen under avbetalningstiden. Mycket vanligt är att man förbinder sig att ha bilen helförsäkrad under hela avtalstiden för att skydda ”pantens” värde.

Privatleasing

Ett sätt som kommit starkt de senaste åren är privatleasing. Man hyr en bil på egentligen samma sätt som man hyr en bil hos Hertz, Avis eller någon annan biluthyrare. En stor skillnad är förstås att man hyr på mycket längre tid, ofta 3 år. Leasingmarknaden håller fortfarande på att ”forma sig”, så avtalen kan skilja mycket mellan olika bolag, men oftast ser de ut som:

  • Bilen hyrs på 36 månader, avtalet går i princip inte att bryta
  • Maximal körsträcka under den tiden är 4 500 mil. Extra mil kostar vid återlämnandet.
  • Bilen skall efter hyrtiden ha ”normalt skick”.
  • Service, reparationer, vinterhjul mm. ingår
  • Försäkring ingår

Det som tillkommer på en leasingbil är alltså bara drivmedel. Leasingföretagens argumentation radar upp ett antal fördelar med leasing, som:

  • Samma summa varje månad, inga överraskningar
  • Ingen kontantinsats, ingen skuld
  • Andrahandsvärdet är avtalat, inga överraskningar

Det finns dock några nackdelar som egentligen borde göra det dyrare med leasing. Det är framför allt:

  • Leasingavgiften är en hyra, inget ränteavdrag på deklarationen. Om man tar ett billån får man förstås göra avdrag för räntor.
  • Det restvärde man gett bilen efter tre år ligger högst sannolikt i underkant. Leasingföretaget har inte tänkt förlora på den delen, utan har säkert tagit höjd för ”extra stor värdeminskning”.

Det finns å andra sidan en faktor som skulle kunna tala för att leasing inte behöver bli så särskilt mycket dyrare, och det är leasingföretagens inköpspris. Man köper direkt från generalagent utan återförsäljarens påslag, och med stora volymer borde de kunna få ett mycket bättre pris.